Publicerad 10 maj 2022 | Av Natalie Westermark
Du är hållbarhetschef i SPP, som är Storebrandkoncernens pensionsverksamhet i Sverige. Kan du berätta hur en dag som hållbarhetschef kan se ut?
Det är väldigt varierat, vilket är det som är roligt. Jag är ute och pratar om hållbarhet, deltar i paneler och webinarier, eller presenterar vårt hållbarhetsarbete i kundmöten eller för våra egna anställda någon gång varje vecka. Det kräver såklart att jag också lägger en del tid på att säkra att vi har bra presentationsmaterial och att jag är inläst på aktuella frågor genom att bevaka media, läsa rapporter, eller lyssna på andras presentationer.
En genomsnittsdag består ungefär till hälften av möten med andra, några dagar i veckan på kontoret och någon dag via Teams hemifrån. Där pratar vi om hur vi ska utveckla SPP/Storebrands hållbarhetserbjudande, öka hållbarheten i våra produkter och göra det enklare för våra kunder att förstå vad hållbarhet betyder. Vi pratar även om hur vi ska implementera de nya EU-kraven kopplat till hållbarhet, vilket också innebär en del skrivande, läsande och rapportering.
Nu har du varit på plats i två år, vad har gjorde du innan du började inom Storebrandkoncernen?
Efter att jag läst klart min master i nationalekonomi på Handelshögskolan i Stockholm så jobbade som managementkonsult i 3,5 år, det vill säga med att hjälpa företag i olika typer av strategiprocesser. Jag har även arbetat med politik på både kommunal och nationell nivå på olika sätt under många år.
Hur väcktes det stora intresset för hållbarhet?
Hållbarhetsintresset såväl som samhällsengagemanget har jag med mig hemifrån. Både mamma och pappa har alltid haft ett stort intresse för att vara med och påverka samhället. Pappa hade eget företag där han installerade solfångare och värmepumpar och mamma har arbetat med politik största delen av mitt liv. Vi återvann allt som gick att återvinna, hade egen kompost och köpte bara ekologiska eller närproducerade varor.
Klimat- och jämställdhetsfrågor var de som fick mig att först vilja engagera mig politiskt, men när jag nu vill jobba i näringslivet är hållbar finans en perfekt kombination mellan politiken och affärsstrategiarbetet jag gjorde som konsult.
Storebrand har arbetat med hållbarhet sedan 1995, det blir snart 30 år. Hur skulle du beskriva innebörden av hållbar kapitalförvaltning idag?
Det blir allt viktigare och ett större och större fokus på det, vilket vi också ser på hur mycket som händer inom hållbar finans just nu till exempel med EUs lagstiftningspaket.
En av de stora förändringarna som skett är förståelsen för att det finns hållbarhetsrelaterade risker som företag måste ta hänsyn till. Förut handlade hållbarhet i investeringarna mycket om att exkludera vissa oetiska branscher som stora institutionella kunder inte vill tjäna pengar på, men det var inte så tätt sammankopplat med potentiell avkastning. Idag har man insett att det kan bli kostsamt att inte ha koll på hållbarhetsaspekter i en investering. Och har man ännu inte insett det så kommer EUs lagkrav att få allt fler att ändå ta hänsyn till det.
De globala målen och Parisavtalet har ju också blivit ett ramverk för att hitta affärsmöjligheter inom hållbarhet, och mycket fokus har flyttats från att bara välja bort det ohållbara till att också välja in investeringar i bolag som gör bra för världen – både för att det behövs mer kapital till dessa bolag och för att man ser att de är bra positionerade i förhållande till samhällsutvecklingen.
Det händer mycket just nu med regelverk och krav på redovisning av hållbarhet, vad tycker du är det bästa med den utvecklingen utifrån ett kundperspektiv?
Att det blir mer transparens, och att förvaltare verkligen behöver tydliggöra och definiera sina processer. Sen tror jag att det kommer att kräva en hel del av kunder för att få en bra överblick ändå, eftersom det är så oerhört omfattande dokumentationskrav. Men förhoppningsvis gör det att myndigheter, media och externa granskare kan identifiera bolag och produkter som inte lever upp till vad de säger.
Av alla stora frågor vi omgärdas av, biologisk mångfald, social hållbarhet, netto noll klimatavtryck, vilka ser du som de mer tuffa utmaningarna, där vi inte kommit så långt som du skulle önska och vad beror det på?
Inom miljö och klimat är ju biologisk mångfald ett område som länge haft mycket mindre fokus än klimatet. Det beror till stor del på att klimatet är enklare att kvantifiera genom koldioxidavtryck, men hur mäter vi och värderar naturen? Vi ser dock nu att det blir ett ökat fokus på dessa delar, och Storebrand är ju representerade i den nya Task Force for Nature Related Disclsures som ska arbeta med att ta fram ett ramverk för just rapportering kopplat till naturen.
Även sociala frågor är svårare att kvantifiera och följa upp. Men med coronapandemin och kriget i Ukraina har det även blivit mer fokus på det. Här är ju transparensen i leverantörsleden stora problem. Också här händer det mycket för att förbättra det, framförallt inom EU där nya lagkrav kommer på att göra en due diligence för mänskliga rättigheter i leverantörsleden. Det gäller dock bara stora företag, så mycket information kommer fortsatt att saknas.
Vi ser också att sammanlänkningen mellan klimatomställningen och sociala frågor behöver ökat fokus. Vi behöver säkra att produktionen av förnybara energislag inte sker på bekostnad av mänskligt lidande i gruvor eller ockuperade områden världen över. Och vi behöver en grön omställning samtidigt som vi säkrar att människor inte hamnar i utanförskap för att exempelvis jobb i kolindustrin försvinner.
Vi som finansaktörer har en stor påverkanskraft. På vilket sätt nyttjar man den möjligheten bäst tycker du? Vilken är den viktigaste uppgiften?
Jag skulle säga att allt vi gör är viktigt tillsammans, just för att det innebär en påverkan på samhället och visar vilken riktning kapitalet kommer att röra sig i framåt. Genom att exkludera bolag minskar man dels risken i investeringarna, men det sänder också en signal om vad man som företag inte bör göra om det ska vara enkelt att attrahera kapital. Genom att välja in mer "hållbara" bolag ger det mer kapital till branscher och bolag som behöver växa, men det visar också vilka nya typer av bolag det är smart att starta. Och genom att påverka bolag vi äger kan vi ju verkligen vara med och konkret flytta företags hållbarhetsarbete framåt.
Även det arbete vi gör med att lyfta hållbarhet mot kund är ju en typ av påverkansarbete, som ytterligare förstärker signalen i delarna ovan. Om omställningen ska gå tillräckligt snabbt behöver såväl kapital, politik, kundefterfrågan och företagen verka i samma riktning.
Utöver finansmarknaden och den egna individens engagemang, vilket politiskt arbete eller politiska beslut skulle vara en katalysator för en snabbare förändring mot en hållbar omvärld?
Den viktigaste delen är ju att prissätta koldioxidutsläpp bättre och verkligen göra det dyrare att släppa ut växthusgaser. Jag tror att det är osannolikt att vi får till en global koldioxidskatt, men EUs arbete med att inkludera fler sektorer i utsläppshandeln och införa en gränsjusteringsmekanism är viktiga steg på vägen.
I Sverige tror jag att mycket handlar om snabbare tillståndsprocesser och tydliga incitament, såsom gröna skatteväxlingar, för att snabba på omställningen.
För social hållbarhet är de steg som tas nu med ökade krav på due diligence-processer för storföretagens leverantörsled bra.
Det händer mycket i vår omvärld; kriget i Ukraina, hög inflation, räntehöjningar och pandemin som pågått de senaste två åren. Kan du se att hållbarhetsengagemanget generellt ökat eller minskat i dessa oroliga tider?
Under coronapandemin såg vi att intresset för att spara hållbart ökade. De skakiga börser vi har sett under detta år har lett till ett minskat inflöde i hållbara sparprodukter, men det har varit ännu större tapp i icke hållbara produkter så det verkar inte bero på ett minskat hållbarhetsintresse. Jag tror att engagemanget för social hållbarhet och mänskliga rättigheter, och människors medmänsklighet, har stärkts. Samtidigt har det funnits mindre utrymme för att prata om klimat, och Greta Thunberg-effekten man såg för ett par år sedan är inte lika tydlig. Men generellt är den yngre generationen medveten, och det har inte förändrats under allt som hänt.
Vilka är de vanligaste frågorna om hållbarhet du får från bolag som ska investera hållbart?
Fler och fler vill ha ett mått på hållbarheten i sina investeringar, och kunna visa på en förflyttning till något ännu bättre. Eftersom hållbarhet är så pass komplext är det svårt med bara ett mått, men vi jobbar mer och mer med att försöka visualisera olika hållbarhetsaspekter i sparandet, såsom klimatavtrycket eller andelen fossilfritt.
De flesta har insett att det krävs en förändring för att vända världen till en mer hållbar plats. Men vilket motstånd kan du stöta på, finns det fortfarande? Och vilken är den vanligaste misstron i så fall mot hållbar kapitalförvaltning?
Det blir mer och mer ovanligt att man tror att man måste ge avkall på avkastning för att investera hållbart, även om det fortfarande finns de som tror det. Däremot är det, med viss rätta, en del som ifrågasätter hur man vet att något verkligen är hållbart. Är en ny elbil verkligen bättre än en gammal bensinbil? Det var inte så många år sedan som alla skulle köra med etanol och idag är det inte klassat som hållbart. Och hur vet man att framställningen av komponenter till solceller eller batterier inte sker med bristfälliga mänskliga rättigheter eller på sätt som skadar omkringliggande miljö?
Den här osäkerheten är definitivt ett hinder för fler hållbara investeringar, och taxonomin samt mer jämförbar information genom disclosureförordningen kommer förhoppningsvis bidra till förtydliganden. Men man måste ha respekt för att hållbarhet är komplext, och olika delar hänger ihop på sätt som ibland leder i motsatta riktningar. Som kund får man därför utgå ifrån vilken fråga man tycker är allra viktigast. Som kapitalförvaltare gäller det att vi förstår hur olika aspekter hänger samman och fortsätter utveckla vår kompetens inom olika områden så att vi kan driva på för en utveckling som går åt rätt håll.
Jag brukar avslutningsvis fråga om vad man tror om framtiden, vilka trender man ser. Men i stället frågar jag: vad tror du kommer bli det allra svåraste, men det allra viktigaste, som måste förändras för en hållbar omställning?
Det måste bli betydligt mer kostsamt att vara ohållbar, och gynnsamt att vara hållbar, för såväl företag som individer. Samtidigt behöver det göras på ett sätt där man inte minskar folks förtroende för politiken och där inte människor vänder sig emot omställningen för att det blir för dyrt. Det är såklart en enorm utmaning. Men det positiva är att vi ändå ser att alla delar av samhället alltmer drar åt samma håll. Därför är jag fortfarande optimistisk.